Olle Norås
Vistelse: 7 - 15 november, 2024
Rapport publicerad 5 jan, 2024
När jag anlände låg lite snö. Sen smälte den bort.
Skönt att betrakta älven varje dag. Skönt att sitta i väderstationen och inte ha det för varmt. Jag hittade två pappmuggar i skräpet som jag kunde ha vatten i när jag målade. Perfekt. Jag hade med mig målarpapper i olika storlekar, en för varje dag. Ja, där satt jag å viftade med min känsliga konstnärspensel och var viktig. Eller det gjorde jag inte alls. Jag satt och försökte ingenting. Skönt. Men svårt. Man ska vara så himla viktig hela tiden som konstnär. Försökte låta älven styra vad jag målade. Försökte att inte vara så duktig och måla precis hela tiden. Sen fick jag försöka övertyga mig själv om att det inte gjorde något att jag gjorde så lite och att det jag gjorde inte blev som det skulle.
I övrigt läste jag och sprang omkring och längs. Mest sprang jag längs. Längs älven åt ena och andra hållet på den avvecklade banvallen. Någonstans och tillbaks. Längs hyggeskanter, avverkningsvägar och bilvägar. Längs den stora kraftledningsgatan som nu blir dubbelt så stor för den gröna omställningen. En lång utsträckt industriarm som sträcker sig genom allt och över älven, redo att krossa allt motstånd. Överallt ska det vara jättemycket el till allt. Allt ska med i den gröna uppställningen. Lämna plats. Ordning i leden. Bort med allt! Tänd brännugnarna för där ska vi stoppa in träden och göra avgaser. Brun värld. Grön död!
Ja, så där tänkte jag där jag sprang omkring. Men mycket annat också. Bättre tankar.
När jag satt och målade funderade jag på om det inte var lite tjusigt dekormåleri det här jag ägnat mig åt i dagarna. Då kändes det genast bättre! Dekormåleri är urkonst. Det är en direkt och fokuserad kraft. Bland dekormålare har genom tiderna funnits de största konstnärer med en djup och äkta Kontakt. Det är totalt hantverk och total skönhets-/sanningslängtan. Så ska det vara! Jag har tänkt mycket på det där med hantverk och de större djupen. Att för att nå dem krävs ett gott hantverk.